saaandersson

Vi människor har konstiga betéenden. I två veckor nu har jag åkt samma buss till jobbet varje morgon. Under dessa två veckor har jag upptäkt nåt som jag inte riktigt tänkt på förrut. Klockan 05.50 hoppar jag och en medelålders herre på 81A som två av de första passagerarna. Förrutom oss sitter det tre personer; En man och kvinna, förmodligen ett par. Kvinnan sitter vid fönsterplatsen och blundar och mannen har sin ryggsäck i famnen. Framför dessa två sitter en tanig man med pigga ögon, som alltid är den första att resa sig då vi alla 3 hoppar av på samma ställe. Jag sitter på höger sida av bussen vid fönstret, snett bakom dessa personer.

Under de första hållplatserna sker följande likadant varje vecka: Jag och medelålders herren hoppar på. Jag sätter mig på min vanliga plats, den som känns välbekant och bekväm. Medelålders herren sätter sig två rader framför mig vid fönstret, som alltid. Nästa station hoppar det på en man och en kvinna. Kvinnan sätter sig bakom mig nånstans (så henne har jag inte tänkt mer på) och mannen sätter sig bredvid medelålders herren. De byter några ord i början men är tysta under resten av resan. Vid tredje hållplatsen hoppar en tjock äldre herre på, han bär alltid med sig en stor svart sportväska som han placerar vid fönstret innan han själv sätter sig bredvid. Han sitter i sätet framför mig. Och varje gång tar han upp en vatten flaska med bubbel vatten som det pyser av när han skruvar av korken, tar en klunk och stoppar sedan ned den igen. Notera att allt detta sker exakt likadant varje dag. I två veckor! Vi alla sittar på "våra" platser. Samma plats dag ut och dag in. Why?! Varför beter vi oss på det här viset? Jag själv gör likadant. Men att man kan fasta i rutiner så mycket, det visste jag inte. Kajsa nämde att man mår bra av förändringar. Att göra nåt man vanligtvis inte gör varje dag växer man av. Att bryta ett mönster kan vara väldigt uppfriskande. Så idag, bytte jag plats!